tell-tale heart

tell-tale heart, originally uploaded by EGJ.

I've never been good at Valentine's. It tends to make me bloody-minded. Perhaps it has to do with Poe. This year, I carry my heart in a paper bag, wrapped in plastic, because it is still wet. Freshly put together, grown fat and full, stuffed with velveteen dreams. It's a snowy February. I am sadder, happier. I am lost and found. One eye black, the other a true blue. Except I have green eyes, of course, or maybe hazel, depending on the light. But never mind. Let's not entangle ourselves in the metaphors. I have a tale to tell, a song to sing, except no words will come: all you can hear is the beat, beat, beat. If my message was translated into music, what would it be? A strange tune, quirky lyrics, or maybe just Björk singing: while you are away, my heart comes undone, slowly unravels, in a ball of yarn...

I am the one who keeps leaving. But you are the one with my heart.

värmen växer om våren

växten, originally uploaded by EGJ.

solen planterar sig       i varje blad
rycker i rötterna       i fötterna
jag lämnar någon slags öppning
jag säger: det går bra nu     men jag
har glömt bort orden tappat
tråden, det liksom       rinner bort

slår knut på sig
jag kallar det     mjukdelarna     och hoppas
du ska förstå ändå     jag kallar det
något mittemellan       ven och pistill

jag har glömt vad det är
det är       ingen vettig bild

värmen växer om våren     bara det     jorden blir varm och fuktig och jag vill vara den, din
jord som blir varm när du andas     när du sträcker dig
upp mot det brinnande     klotet     och djupare
in i mig

vad menar jag med det

090119, originally uploaded by EGJ.

Det finns en film som heter My Life Without Me som jag tycker mycket om. Det är egentligen inte så viktigt, det är bara en vana jag har, att referera till saker. Vad som är viktigt är detta: du står i köket och häller upp tevattnet. Bara detta. En stund av plötslig stillhet, i rörelse. Flödande stillhet. Som en hand som rör sig, långsamt, långsamt, längs med. Det är mörkt ute. Fönstret har förvandlats till en spegel av skumt ljus, inne, ute. Utifrån ser man dig helt. Hel och hållen, står du och häller upp vattnet i två tekoppar, den ena rund, röd, ett kinesiskt mönster på, den andra fyrkantig, grön, opåträngande. Du lägger fingrarna mot bänken, sval, sedan mot varje kopp, uppvärmd, nu. Te gör allting märkligt levande. Till och med ingen alls, den tomma platsen som du placerar den kantiga koppen framför, som du sätter dig mitt emot, uppfordrande. Du tar ur tepåsen, kamomill står det på lappen, och lägger den på fatet framför dig. Kramar inte ur den först; det blir en liten pöl av te på tallriken. Vått.
- Jag har precis köpt det här, säger du, och ler det där halvleendet som gör mig svag i huvudet, knä och armar, allting.

Jag svarar ingenting. Jag är bara berättarrösten, betraktaren. Jag lutar pannan mot mitt kvällsfönster, i det andra landet, och röker långsamt, för tekoppen till läpparna.
- Det är gott, säger jag, till ingen alls.

å andra sidan

00005 Originally uploaded by fisfia

Så sitter jag på soffan och tänker: nu ska jag skriva något annat än en kärlekstext. Du ligger i sängen och sover och det är hopplöst. En hel lovsång till ditt sätt att andas. Jag har satt mig på andra sidan bokhyllan och ser dig inte, men jag hör dig och det är nog. Nog för att det ska klia och dra i mig efter att gå tillbaks. Nog för att jag ska luta huvudet på sned, hela kroppen på sned för en skymt av dig. Jag ser täcket välva sig över ditt ben och det känns tryggt. Här sitter jag och Lennart och väntar. Mer och mer börjar vi likna varann. Jag vill också stjäla dina kläder för att lukta på dem. Du luktar så gott. Jag vill översätta mig själv till din doft. Då skulle jag jämt vara nära, ganska nära, till förväxling nära. Fast å andra sidan skulle du kanske inte få så mycket ut av mig. Personligen. Och tung skulle jag bli, hela jag översatt till doft. De skulle alla känna den: dig/mig. Undra vad det var du bar runt på.