det är vad det är

100427, originally uploaded by EGJ.

Vaknar med huvudet fullt av Christer Björkman. Finns det piller mot sånt? Eller ska man lamt acceptera att spendera morgonen med juice och banan, och nynnandet: Det finns en flicka, som jag går till ibland... Hon målar tavlor, som jag aldrig får se... Så jag stannar hela natten, fast vi är som eld och vatten...

På väggen har någon skrivit: det här är en anteckning. Det är sånt som gör mig glad.

Breakfast for Kings

100426, originally uploaded by EGJ.

Me and Myself had a little discussion this morning. Why are there two spoons? Can We not share? Is it strictly necessary with two spoons to assert our Majesty?
How uppety We have become! How beyond Ourselves. The O of Our head swelling to Capital size. The O's like owl's-eyes with the f of a beak. There is method in the madness:
see? Like Hamlet's! I will always refuse the role of heartbroken Ophelia. Why did she die? She had too much water, they say. She drowned in the flood of her own tears, swept off her feet, flowers and all.
The madwoman's bridal bouquet: what flowers were they? But Hamlet was never in that scene; he must satisfy himself with her brother.

Mind the eye. I am my own Ophelia. We love Ourselves better than We know, for what it's worth. Dear me, this really is useless.
Together with Our parents the other night, we joined the choir on screen, singing: Jag tänker hoppa / ner från Eiffeltornet, like Ted in his time.
But the vengefulness of Hamlet was caught in a double-bind. This is not about You, this is between Us.

We are too funny, We really must .

Crash and burn

100413, originally uploaded by EGJ.

The wee statuette, that my grandfather used to own, has been auctioned out to the highest bidder. This is the way of things.

kitchensinkrealism

kitchensinkrealism, originally uploaded by EGJ.

I am lost for words. Or shall I cross that out and say I have too many.

bryggvatten

bryggvatten, originally uploaded by EGJ.

Allt är blött. Fast det är märkligt torrt ute, och jag sitter och är kissnödig, och jag vill. Jag har alltid önskat mig en rewindknapp. En återhämtningsknapp, med vilket jag menar: en knapp för att hämta åter. Kanske har jag det. Uttalar man wind på rätt sätt blir det vind. På svenska är vind också ett rum. Ord är så fulla av det. Förstår du hur jag menar? De är som minnesfragment som hoppar ur munnen på en. Halvsmälta. Ogenomtänkta. Förträngda. Ibland känns de bara som kräk. Det är äckligt att göra, men man kan inte göra annat, och det känns bättre efteråt.

Men åt dig vill jag bara ge vackra ord, sköna ord, ord som regnbågsfjäll och morgondis och bryggvatten. Du sätter på kaffe, jag låtsas att vi har en bryggare, du sätter på kaffe och bara ljudet gör mig genomskuren av lycka. Förklarad.

Alltsomoftast skrämmer mig morgondiset. Jag tänker: där är två stegar, en på vardera sida. Jag tänker: man kan inte se var himmelen slutar havet börjar. Sånt. Jag gör mig liten i hopp att diserna inte ska se mig. Inte dra med mig. Här sitter jag och knyttrar.

Man kan inte begära mer.
Du är allt jag begär.

stalking

stalking, originally uploaded by EGJ.

There is someone out there. Skip a beat.
Out there is someone, beyond pane, pot, stalk. Don’t look. Hands gloved red and a black dog.
The plants have grown thick around us. Like sleepwalkers, we live inside the thicket. Waiting for what?
The kiss of the sun, or the sudden probe – a camera lens that catches the light and snaps.
A prince that cuts us to the quick: all flower beds need weeding, Briar Rose. All the red, red roses that were white before his blood. Yours. With love. Alone.

Before all this I read a poem by Achmatova. It is something about the evening fall, smoke, a predatory touch. About kittens and birds, and horsewomen.

You are beautiful in your obscurity. I hope I will never grow sharp.

åtminstone det

090226, originally uploaded by EGJ.

Jag försöker normalisera mig. Det är inte så lätt. Jag försöker att inte vilja ha dig så tätt intill att jag knappt kan andas – eller snarare: andas dig. Det är ett slags galenskap.
Jag försöker vara lite lagom. Det ger mig nervösa ryckningar, sömnproblem, men för din skull lägger jag band på mig, förbinder mig att sitta för mig själv (åtminstone fem minuter), tänka på något annat (åtminstone fem sekunder), skriva om något annat (åtminstone var femte gång). Men du. Nu.
När du gått. När du gått vill jag smeka din kaffekopp. Fingrarna mot tangentbordet. Migränen som flammar. Det är hopplöst. Eller ska jag stryka det och skriva: jag är full av hopp. Vettskrämd. Någonstans mitt emellan. Jag gör en mental lista vid köksbordet. Allt jag vill göra med dig. T.ex. ha aprikosmarmelad på frukostmackorna. T.ex. äta carbonara när du kommer tillbaks. T.ex. se vårens alla Babelavsnitt. T.ex. åka till det moderna konstmuséet. T.ex. få dig att skratta åtminstone fem gånger om dagen. T.ex. prova alla recept i kokböckerna åtminstone en gång. T.ex. se Pianot. T.ex. läsa The World With Love högt för dig. T.ex. somna med dig varje kväll. T.ex. vakna med dig varje morgon. T.ex. gå på bokmässa, filmfestival, musikfestival. T.ex. höra dig spela, se dig fokuserad, koncentrerad, glödande i solljuset. T.ex. tvätta kläder, dammsuga, diska. T.ex. presentera dig för Hemingway. T.ex. presentera dig för resten av familjen. T.ex. träffa din. T.ex. gå på skogspromenad. T.ex. spendera en hel dag i sängen. T.ex. bara låta dig sova bort halva. T.ex. dricka te i Japan. T.ex. dricka te i England. T.ex. besöka alla länder som börjar på I. T.ex. visa dig Glasgow, Stirling, Edinburgh. T.ex. bli visad dina platser. T.ex. göra dig riktigt lycklig. T.ex. hålla om dig när det är för svårt. T.ex. aldrig ge upp om att lyckas en dag.

T.ex. dricka över tusen sorters te.
T.ex. bli mycket, mycket gamla.